emelyforsberg

Nu har jag vart en riktigt husmor och bakat kanelbullar. Jag är nog den enda i hela USA som inte använder ”Shake and Bake” när jag bakar. När en väninna till värdmamman kom förbi, och såg mig göra kanelbullar så utbrast hon: Kan man baka bullar själv? Amerikanarna kommer nog bli sjuka av mina bullar när de inte får sitt dagliga intag av konserveringsmedel, färgämnen och sockerchock.

Barnen hjälpte gladligen till att baka bullarna, och de bokstavligen älskade dom. Värdmamman fick tillslut sätta stopp för deras ätande.

Ikväll ska vi tjejer äta sushi, kolla på Grammisgalan och ha det allmänt trevligt. En kaffe på Starbucks-uteservering ska nog också hinnas med, det är ju trots allt strålande sol idag.

Jag möte min lilla vän Tvättbjörnen igen- på samma tid, samma plats. Tydligen gillar vi båda två att springa ute om kvällarna. 

Igår var jag på Basketball med mina tjejkompisar. Det var riktigt kul.

Jag har varit så trött den senaste tiden, jag vill bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet…. Jag har ingen lust att åka in till San Francisco för att gå på kvällskurs….jag orkar inte vara social med busschauffören som inte lämnar mig och Ipoden ifred…. jag vågar inte ta tunnelbanan in för det är för farligt på kvällen….jag blir så frustrerad över maten som bara smakar en massa kemikalier….. Ingenting är bra nu…… Dessutom har det regnat varenda dag i en veckas tid! Det är så grått och tråkigt.

Nää, nu får jag inte deppa ihop för det. Antagligen är det vädret som ställer till det. Jag vill ha sol och värme, ligga på stranden och glassa. Men det är inte långt kvar innan man kan göra det. Bara några månader till, så kan shortsen åka fram. Då måste jag även ta till vara den förmånen jag har, att jag endast bor 5 minuter ifrån beachen. 

Men innan dess kommer en massa kul att hända. Inte nu till helgen, men nästa, åker jag och mina kompisar upp till Murphys för att åka skidor i Sierra bergen. Kalifornien är ganska otroligt på det viset, man kan ta sig mellan vita stränder och palmer till snötäckta berg och skidåkning på bara några timmar.

 

Det har varit en hektisk vecka. I tisdags började jag skolan. Jag ska läsa en ”rolig” Excel kurs på City Collage of San Francisco. Så det ska jag roa mig med 2 gånger i veckan fram till i mars.

I fredags ställde jag mig på isen för första gången på väldigt länge, men där var jag ostadig som Bambi på hal is. Men det var kul i alla fall, Anna och jag hade det trevligt med våra amerikanska kompisar och åkte runt i cirkel efter cirkel. Därefter åkte vi hem till en av dem, och spelade lite spel och drack kaffe. I lördags träffade jag en ny tjej som flyttat hit till San Francisco, hon ska börja plugga här. Så vi möttes upp på Union Square, åt en trerätters lunch tillsammans, shoppade lite och avlutade dagen med en fika. Senare på kvällen åkte Anna, Eva och jag till Walnut Creek för att gå ut tillsammans med några av Evas kompisar. Dock var jag inte på något vidare festhumör...och som ett tecken, lyckades vi ryka ihop med vakten till baren som nekade Anna att komma in på hennes svenska körkort. Så vi kallade på chefen som var drygare än någonsin, men välkomnade oss in ändå. Men då fick Anna nog och vände på klacken och gick. Så Anna och jag hamnade istället på Cheese Cake factory och delade på två förrätter och beställde in 2 stora cheescakes. Yumi! En riktigt trevlig kväll! Där fick vi även en presentation av självaste cheescake-mästarn, som kom fram till vårt bord och berättade om varje sorts kaka. 

Nu har ännu en trevlig helg nått sitt slut och det är åter vardag. Det är "Babysitting" och skola som står på schemat. Imorgon ska jag försöka komma iväg till gymet också, som jag av någon konstig anledning "glömt bort" de senaste veckorna. På onsdag är det professionell Basketball som gäller. Ska bli riktigt kul:)

Efter vår otursdrabbade helg bestämde vi tjejer oss för att inte träffa varandra under måndagen. Klockan 1 samma dag, möttes Anna och jag upp på en Italiensk restaurang för att luncha tillsammans med Clarie och Sofia. Så länge kunde vi Au-pairer hålla oss ifrån varandra.

För någon vecka sedan frågade 2 polismän om de fick göra oss sällskap inne på Starbucks, och självklart fick dem det. De började då prata om ”fenomenet med svenska au-pairer” att vi alltid kommer i stora gäng, och att amerikanska killar aldrig har någon chans att komma emellan oss. Det är faktiskt sant. Är en amerikansk kille intresserad av en svensk au-pair, får han också räkna med att få minst 5 tjejer till på halsen, som bevakar varenda litet steg han gör. Sådana är vi svenska au-pairer, litar inte på någon!

Min värdfamilj hade planerat en tripp in till San Francisco för lite skrisko-åkning under söndagen, men tyvärr så regnade det hela dagen. Så vi var tvungna att ställa in den turen. Istället lunchade jag och familjen på Sushi House (IGEN). Senare på kvällen möte jag upp mina kompisar på Yoghurtfina (en glassbar där man gör i ordning glassen själv, efter tycke och smak).

 

Mitt i allt trevligt, misstänker vi dock att JAG har åkt på en Indisk förbannelse. Den senaste veckan har gått i oturens tecken. Det började med att jag blev matförgiftat efter en middag på en indisk restaurang, då vi även misstänker att förbannelsen tog form. Därefter glömmer Anna sin kjol i en provhytt, hur nu det kan hända. Vidare låser Malin in sina bilnycklar i bilen inne i centrala San Francisco. Louise krockar värdfamiljens bil lite lätt på en parkering, och slutligen tappar Malins kusin bort filmen vi hyrt, innan vi ens hann se den. Vilken bra start på det nya året!

På lördagen drog vi ut på ytterligare en roadtrip, denna gång med Vaccaville Outlet i sikte. Shoppingen var toppen, det var ett stort utomhus shoppingcenter som hade de flesta välkända märken, så som GUCCI, Ralph Lauren, Calvin Klein, DNKY, Burberry etc. Varje märke hade sin egen butik. Hade man inte vetat att det var ett center för Outlet, så skulle det vara svårt att se det med bara ögat. För det var inte så att det var udda produkter och få storlekar, utan detta ställe skulle kunna vara som vilket annat shoppingcenter som helst. Gick man exempelvis in på Ralph Lauren, och kollade efter den klassiska tenniströjan, så kunde man välja och vraka mellan de flesta färger och storlekar. Så det var inga problem att återvända hem med några extra kilo i bakluckan- 5 par Converse, varav 3 till mig (1 par till äldsta flickan jag tar hand om, och ett 1 par till min mamma). Dessutom införskaffade jag mig i en ny handväska från märket DNKY, även en tröja från samma märke slank med. Malin och jag fick ta några djupa andetag när vi kom på oss själva med att bli helt exalterade av all shopping. Vi gick fram som ångvälter genom butikerna och ingenting kunde stoppa oss. Skulle vi vara tvungna att armbåga oss fram hade vi inte tvekat en sekund.

Efter en toppen dag med lyckad shopping åkte vi hem för att göra oss i ordning för utgång i city. Det blev en ganska händelserik kväll- med inlåsta nyklar, utryckning av försäkringsbolag och bråk om parkeringsplats. Det är väldigt ont om parkeringsplatser inne i centrala San Francisco, så när vi fick tag på en parkeringsplats och parkerade bilen, fick en annan förare för sig att han var före oss. MEN så var verkligen inte fallet. Efter en stunds argumenterande försökte han till och med muta oss, men inget berör 4 upprörda tjejer som ska ut och dansa. Jag tyckte änna lite synd om honom, när han sa att han hade tre tokiga tjejer i sin bil, som han inte visste vad han skulle göra med.

Angående de inlåsta bilnycklarna, så ordnade sig även det. Försäkringsbolaget rykte ut och löste situationen åt oss. Så vi hamna tillslut på nattklubben, och den timlånga kön slapp vi också eftersom Louise kände vakten, så vi gick in VIP. En tuff start men med ett lyckligt slut. 

Efter jobbet möte jag upp Louise, Malin och hennes kusin, för middag på Sushi House. Därefter åkte vi hem till Sandra och tog oss en liten tupplur i hennes värdfamiljs biosalong. Det var meningen att vi skulle kolla på en film, men filmen var för dålig och fotöljerna för sköna. Så efter 10 minuter hade alla slocknat under biosalongens sövande stjärnhimmel. 

Okej, nu har jag blivit diskriminerad 2 gånger i affärer av färgade kvinnor, bara för jag är vit och blond. Men nu är det nog med det, en enda gång till säger jag bara. Först blev jag nekad att köpa alkohol med mitt pass, dom har inga som helst rättigheter att göra så (men det vet jag nu). 

Nu börjar jag må bättre, dock var Malin tvungen att skjutsa hem mig efter 2 sippar te på Starbucks igår, då jag inte kände mig riktigt hundra. Så dagens diet får bli rostatbröd- hela dagen lång!

Idag var jag även med den lilla till talpedagogen. Jag har blivit jätte bra kompis med en av mammorna där, Sherrie, en 30 årig kvinna som är tatuerad enda ut i fingertopparna. Idag när vi stod och gungade barnen kör plötsligt en galen tant in i hennes parkerade bil. Ingen av oss hörde smällen men som tur var, satt hennes kompis kvar i bilen. Så hon hoppade ut och skrek på Sherrie, för den galna tanten försökte ju självklart fly därifrån

 

 

Jag och tjejerna hittar ständigt på nya aktiviteter. Vårt nästa projekt är att gå på professionell basketball. Jag beställde biljetterna idag. Basket, amerikanskfotboll och baseball, är ett MÅSTE när man befinner sig här i USA. Så på onsdag den 27 smäller det, Golden State Warriors VS New Orleans Hornets. 

"Nu är det helg och den brukar ju bjuda på diverse trevligheter" skrev jag i ett tidigare inlägg...

Vilken toppen kväll vi hade igår! En av Louises amerikanska kompisar bjöd med oss på en äkta husfest i Concard, en halvtimmes bilfärd härifrån. Vi började kvällen med att möta upp hans kompisar på La Pinata (en mexikansk restaurang) där vi avnjöt en middag tillsammans. Därefter tog de med oss till en spelhall där vi spelade Laser game, vilket var hur kul som helst. Det går ut på att man springer runt i en stor lokal och skjuter på varandra med laservapen. Varje gång man blir träffad vibrerar västen som man bär och man är "död" i några sekunder. När man spelar Laser Game är det bäst att bära svart eftersom lokalen är mörk och upplyst av en typ av fotogenljus, så alla ljusa färger lyser väldigt starkt i mörkret. Så jag som är blond var som en vandrande glödlampa där inne, vilket resulterade i att jag "dog" ett X antal gånger. Även om mitt lag hade oturen att få en vandrande glödlampa som lagkamrat så vann vi, och förlorarna fick stå för inköp av alkohol till kvällen.