Från Vegas till vardagen i San Francisco

Det är svårt att komma tillbaka till vardagen igen efter en lyckad resa. Det känns lite som jag hade semester, även om det bara varade för en helg. Anna och jag pratar redan om att åka tillbaka till Vegas, men då för att sola och bada och bara ha det allmänt skönt. Såklart skulle det även bli en å annan utgång om vi kommer iväg. Jag ska även dit med mina föräldrar i sommar, då vi bland annat ska besöka Grand Canyon, så det blir Vegas för hela slanten. Men före det ska vi hinna med en massa annat skoj, så som Vaccaville (det enormt stor outlet centret), nöjesfältet Sixflags, beachen i Santa Monica, Malibu och Monterey, Carmel, och eventuellt en tripp till Chicago. Mycket som ska hinnas med på mina 5 kvarstående månader.

Igår var det Sant Patricks Day, ännu en ”holiday” här i USA (dock vanlig arbetsdag). Det firade vi genom att vi gick ut och tog en öl(…cider) på en irländskpub. Sant Patrics Day är ursprungligen en irländsktradition som för många är en väldigt viktig högtid. Den brukar firas genom ”öl-hävar tävlingar”-känns ganska irländskt faktiskt.

I helgen skulle jag vilja skriva att det blir lugnt, men det blir det såklart inte. På lördag är vi inbjudna på födelsedags fest till en av amerikanerna som vi hängt lite med. Kalaset börjar med en Scavenger Hunt inne i central San Francisco, då man tävlar i olika lag och ska utföra diverse olika uppdrag. För varje uppdrag som laget utför får man en viss summa poäng, och det lag med mest poäng vinner. Efter Scavenger Hunten så är det fest på ett närliggande hotell, där födelsedagsbarnet hyrt lokal. Det har blivit mycket festande nu på slutet, och jag som skrev för ett tag sen att jag tröttnat på det livet. Men det jag menade var att jag tröttnat på nattklubbslivet i trånga källare och med en massa fulla människor. Att sitta ner på en Lounge, dansa lite med tjejerna och gå på privata tillställningar tycker jag fortfarande är väldigt kul. 

Landskapet i Nevada
55 våningar ner, Palms Hotel inne på Ghost Bar
Efter 5 timmars promenad kändes det allt i fötterna- som då var tvungna att få lite omsorg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0